kalolina

Den 22 december var den sista hela dagen tillsammans och på den hade vi tänkt att ännu en gång kolla på palats och religiösa byggnader. Det finns ett slott uppe en precis en bit utanför Cordoba som heter Madinat al-Zahra (brukar stavas olika, jag vet inte vilke som är korrekt), men när vi väl kom dit så var det stängt, det brukade tydligen vara det på måndagar. Så himla typiskt. Vi åkte tillbaka och satte oss på taket, solade, drack öl och jag ägnade mig åt mitt nya beroende philadelfia ost!

När solen gått ner från taket gick vi den korta biten ner till Mesquitan. Jag hade inga som helst förväntningar på Mesquitan eftersom den alltid nämns som sämre än katedralen i Sevilla. Men så fel alla andra har, den är helt fantastiskt. Arabiskt och kristet blandat ihop i ett. Jag förstår mig ärligt talat inte på dem som säger att Mesquitan inte är något speciellt. Vi gick runt där tills de stängde och egentligen ville jag nog gå runt en timme till. Jag blev mycket positivt överraskad! Om jag måste välja mellan Katedralen, Alhambra och Mesquitan säger jag nog Mesquitan!

(Mesquitan byggdes 900 som moské men senare gjorts om till katedral. Det är Europas största moské och världens 3:e största)

Sahär ser det ut pa och ifran mitt tak (eller mitt och mitt, ja ni förtstar)

Pappa blev hemskt sugen pa att röka cigarr

Restaurangen där vi at

23 december, sista dagen. Inte ens en dag, knappt en förmiddag ens. Jag åkte med i bilen för att snurriga faren min skulle hitta hit ut ur staden. Det borde vara förbjudet att behöva säga hejdå till folk som man älskar för en lång tid, vet ni så jobbigt det är? Så ja, jag bölade hela vägen hem och sen åkte jag och Paco till byn.